See Build Web Business V Yield Fa Web Business Sebastian Widjeskog

Haluatko että pyllyäsi pyyhitään?

Olen yrittämisestä oppinut sen että jokaisen yrityksen perustehtävänä on tuottaa arvoa asiakkaille (josta asiakas on valmis myös maksamaan). Yrityksen menestys riippuu siitä tuottaako se arvoa muille. Uskon kuitenkin että jokainen ihminen on olemassa tuottaakseen lisäarvoa jollekkin.

Elämme nykyään kuluttaja-yhteiskunnassa. On olemassa tuottajia, ja on olemassa kuluttajia. Yleensä tuottajat ovat valtiot, kunnat, yritykset, yhdistykset, harraste-seurat, seurakunnat jne. Olemme tottuneet odottamaan palveluja näiltä toimijoilta. Palvelut voivat olla erilaisia. Mitä isompi kaupunki, sitä laajemmat ovat palvelut. Kun asuin pääkaupunkiseudulla kävin joskus urheilukentällä, työnsin kuulaa, heitin keihästä, ja joskus jopa innostuin hyppäämään korkeutta. Olisi ollut ennenkuulumatonta että olisin itse mennyt leikkaamaan jalkapallokentän nurmikon tai olisin mennyt lisäämään hiekkaa pituushyppymonttuun.

Kansalaisena odotan että minua palvellaan.  On toki loistavaa että valtion ja kunnan palvelut toimivat ja on minusta kivaa että jalkapallokenttä on hoidettu jos ja kun saavun pelaamaan (toki tämä taitaa kotipitäjässäni tapahtua talkoovoimin??).

Kuitenkin en voi elää elämääni odottaen että minua palvellaan. Uskon että jokaisen ihmisen perusarvona tulisi olla ajatus siitä että olen olemassa muita varten. Tämä on ainoa tapa ajatella joka toimii kestävällä pohjalla. Jos kaikki haluavat tulla palvelluksi, lopputulos on se, että ketään ei palvella. Jos kaikki palvelevat, kaikki tulevat palvelluksi. Mielestäni päättäjät voisivat enemmänkin haastaa ihmisiä tuottamaan yhteiskunnalle lisäarvoa, tämä ei ole ainoastaan valtion, yritysten tai seurakuntien asia. Me olemme olemassa toisiamme varten.

Ei ole häpeä tulla palvelluksi. Se on loistava juttu. On kuitenkin arvokkaampaa tuottaa muille lisäarvoa kuin saada sitä itse.

Eli. Haluatko että pyllyäsi pyyhkitään? Paras tapa päästä alkuun on alkaa pyyhkiä muidenkin pyllyjä!

Aaahhhh. Vad skönt!

Idag har jag två glädjeämnen. För det första har internet börjat fungera igen. Efter en vecka med telefonsurfning så är det riktigt kul att kunna surfa via datorn igen. Det blir enklare att skriva blogg och svara på mail när man får skriva med tangentbord igen.

Det andra glädjeämnet är en avklarad special yrkesexamen inom ledarskap… Yeah.  Vanligen upplever jag vid sådana här tillfällen att jag kanske kunde ha gjort ett bättre jobb.  Denna gång var det endast fråga ifall man får  ”godkänt”/”underkänt”/”kompletteras”. Det känns bra, verkligen. Lite som att ha gjort mål i en ishockeymatch. Jag spelar nämligen också ishockey i den ökända THL-serien (Terjärv Hockey League -dvs en byaserie).

Företagsverksamheten går framåt. Denna vecka är det cold-calling för nästa veckas Tiimiakatemias Tiimimestarit infotillfällen. Startdatumet blev framflyttad från 6.2 till 23.4. Vi är nu tio stycken anmälda, vi startar med minst 15 deltagare. Programmet siktar alltså på att lära sig  teamcoachingfärdigheter och att utveckla organisationen samt sig själv som ledare. En av de bästa sakerna med programmet är att deltagarna kommer så nära varandra. De bästa idéer föds i de sena diskussionerna på bastulaven eller i badbaljan. Det finns inga föreläsningar, inga tenter eller prov, så programmet passar bra för sådana som har haft det svårt med traditionella utbildningar. Inlärningen sker genom s.k. teaminlärning. Enligt undersökning är teaminlärning mellan 3-5 gånger effektivare än traditionell katederundervisning. Har du lust att veta mera? Kom med på ett infotillfälle, vi bjuder på kaffe och dopp. Anmäl dig till infotillfället genom att maila sebastian.widjeskog@partus.fi eller skicka sms eller ringa 040-8259986. Följande tillfällen är bokade för info:

* 13.2 kl.9 & kl.17.30, Café Fredrika iJakobstad, Storgatan 13

* 14.2 kl.9 & kl.17.30, Café Fredrika iJakobstad, Storgatan 13

* 15.2 kl.9 & kl.17.30, Media Café iKarleby, Strandgatan 8-10

* 16.2 kl.9 & kl.17.30, Media Café iKarleby, Strandgatan 8-10

* 20.2 kl.17.30, Fransmanni, Vasa, Hovrättsesplanaden 18

Mera information finns på www.tiimimestari.fi

Ärsyttävä postaus kiireestä

 Tavatessani ihmisiä kysyn monesti kuulumisia.  Vastauksena kuulumisille tulee aika usein “nyt on ollut kiirettä”. Minä en kiirettä oikein käsitä. Ei mulla mihinkään kiirettä ole. Toki ymmärrän että joskus elämässä on aikoja jossa aika on tiukassa, mutta ei kiireen koskaan pitäisi olla pitkäaikaista. En tiedä olenko luonteeltani niin laiska vai mikä siinä on kun en ymmärrä tätä kiireen syndroomaa. Minulla on mielestäni aika harvoin kiire mihinkään. Tai, onhan minulla varmaan joskus kiire, mutta minusta ei vaan tunnu siltä. Olenkohan normaali?

Viime viikonloppuna kävin mestarivalmentaja-todistusta hakemassa Tiimiakatemialta. Eräs kurssikaverilainen, joka on samalla Facebook-ystäväni sanoi minulle että näyttää siltä että sinulla on paljon meneillä, “sinulla on varmasti ollut kiirettä”. Nå ei oikeastaan… Viime viikolla tapasin myös yhden toisen kaverin, hän on yrittäjä  niinkuin minäkin. Hän sanoi minulle että “ei sinullakaan varmaan pysy työaika 40tunnissa viikossa?”. Nå, täytyy myöntää että kyllä pysyy, mielestäni aika hyvinkin. En tee viikonloppuna töitä. Illat on yleensä aina vapaita. Ei minulla ole ollut kiirettä ja työaika voisi luultavasti olla 30tuntia viikossa, saisin varmaan samat asiat hoidetta kuin tähän asti. Teenkö jotain väärin?

Är du flicka? Om att ställa frågor

Lokal-tv är kul. Speciellt kul är TV-reportern från Sundom-marknad. Du kan se honom från 2:10 i videon ovan.

Jag gillar frågor. Jag tycker det är mycket roligare att ställa en fråga, än att ge ett svar. När man ställer en fråga så finns det alltid en spänning. En fråga föder nya saker, inlärning, diskussion och nya synvinklar. Frågor föder ofta bättre beslut än svar. Frågor föder också större delaktighet i beslut. Svar är viktiga men frågor ännu viktigare.

Det finns olika frågor. Vissa är bättre och andra är sämre. Bra frågor är ofta öppna.  I öppna frågor finns det egentligen inte något entydigt svar, man måste tänka sig fram till svaret. Slutna frågor är ofta Ja/Nej frågor. De utmanar varken till tanke är handling.  Slutna frågor kan nästan vara irriterande ibland.  Jag tycker också bra  frågor är sådana som utmanar till förändring. En sådan fråga är t.ex. :”vad tänker du konkret göra åt saken?”.

Här kommer andra frågor som jag tycker om:

- Hur ser ditt liv ut om fem år?

- Om du skulle ha en miljard euro, vad skulle du göra då?

- Vad brinner du för?

- Vad är du bra på?

- Vad skulle du göra om du inte vore rädd?

- Ifall du skulle ge dig ett gott råd för framtiden, vilket skulle det vara?

- När du ser tillbaka på ditt liv, vad har du lärt dig?

etc

Vilken fråga skulle du ställa dig just nu?

Vad lärde jag mig från kriget?

Jag har aldrig varit intresserad av historia… Vet inte vad det beror på. Det är väl säkrast att skylla på inlärningsmetoderna som mest gick ut på att läraren berättade och eleverna hörde på. Under den senaste tiden har dock hänt något hänt med mig. Vet inte om jag börjar komma in  eller ut ur puberteten (visserligen har jag två barn) eller om det är en trettio-års kris eller något annat, men historia har faktiskt börjat kännas lite intressant. Du kan lära dig massor av historia, eller så tror jag åtminstone… eller så har jag hört

Det som intresserat mig under den senaste tiden är krigshistoria, speciellt då andra världskriget och Finlands historia. Mitt intresse började antagligen med att jag gärna skulle vilja känna min farfar Ruben bättre. Ruben stupade i fortsättningskriget sommaren 1944. Han blev trettiofem år gammal och lämnade efter sig fru och sex barn. Jag fick av min far låna boken “Hemmafront och stridslinjer”. Boken berättar om Terjärvbor och deras krigsupplevelser. Jag tänkte jag sammanfattar mina lärdomar om ledarskap av mina krigsupplevelser (sittandes i soffan med boken i handen).

1. Ofta finns det bara dåliga alternativ. Beslut måste ändå tas.

- När Ryssland 1939 ställde krav på Finland om att få bygga krigsbaser på olika öar samt i Hangö så fanns det egentligen bara dåliga beslut för Finland att ta. Karikerat så låg besluten mellan att förlora sin neutralitet och kanske också sin självständighet mot att hamna i krig mot en mänskligt sett överlägsen fiende. Det handlade mer om att ta ett “mindre dåligt” beslut än att ta ett gott beslut. Skulle man som ledare alltid ha ett gott beslut och ett dåligt beslut att välja mellan, så skulle det vara väldigt enkelt att ta beslut. Man skulle alltid bestämma sig för att ta det goda beslutet. Realiteten är ändå så att det ibland finns endast dåliga beslut att ta. Beslut måste ändå tas. Det sämsta alternativet är att inte besluta något alls, då låter man omständigheterna bestämma. I det finns inget ledarskap.

2.  När svåra beslut skall tas. Behandla det i ett team.

- I diskussionerna kring Sovjets krav fanns Presidenten Paasikivi, utrikesutskottet samt Mannerheim och generallöjtnant Österman och Oesch. Dessa var den inre ringen som diskuterade hur man skulle förhålla sig till kraven. Det fanns olika åsikter, bl.a. Mannerheim var beredd till mest eftergifter (vilket för mig var intressant). I ett senare skede togs även riksdagsgrupperna med för att ge sina synpunkter.  När besluten togs, kunde man med större säkerhet fastställa att olika parter var enade bakom beslutet. När svåra beslut skall tas behöver olika synpunkter tas fram, därför behövs ett team. Desto fler synpunkter, desto större chans att få ett bra beslut när den skall tas. Desto mer diskussion det förekommer före ett svårt beslut, desto bättre kommer folk att stå enade bakom beslutet som tas.

3. När ett svårt beslut har tagits. Satsa ALLT på att fullborda det!